elinsplace

Vi pratade idag, trodde vi skulle träffas men tydligen inte. All oro för inget. Det var skönt att prata, men jag är långt ifrån att komma över. chockad -> sur -> frisk
Jag var ute och gick och pratade med fredrika, så skönt att bara gråta hos någon man verkligen älskar.
Jag kan inte ens prata med någon om det utan att börja gråta eller må illa. Jag känner inte för något just nu. Jag vill bara sova. jag vill ligga i min obekväma säng hela mitt liv.
Jag kan inte ens lyssna på musik, då kommer allt. Men det är kanske lika bra det.
Vad trodde jag egentligen? Som om jag inte kände att det blev fel, men jag tyckte det var en fas. Att tiden inte spelade någon roll. Tar en dag i sänder. Alla är vi olika.
Jag vet inte vad som kommer att hända nu. Jag vet inte vad jag vill just nu. typ inget. inte något alls.
När ska jag kunna skriva eller prata med dig som vanligt, När ska jag kunna skriva hej igen med en smilye. När ska jag kunna se dig utan att tänka. Jag vill bara slänga mig i dina armar och gråta ut. Jag vill inget mer, Jag vill inte förlora den vänskap vi hade. Vi hade känt varandra i 6 år. Kanske lika bra att låta det övergå till den bästaste vänskapen. För det är det jag vill.
Jag ska verkligen försöka. Nu ska jag först komma över detta, Intala mig själv att det inte finns något mer vi. Jag kommer ihåg så mycket. Saker du sagt, gjort. Ditt kropps språk. Dina skämt. Fan vad kul jag har haft det. Sjukt kul. tack för det. tack tack tack tack.
fan ta dig fan ta dig
JAG KLARAR INTE AV DETTTA.

detta inlägget blev väldigt splittrat, det är inte meningen att ni måste läsa det. Detta är bara mina tankar, mitt liv mina känslor. Jag har inga hemligheter för mig själv

det finns mycket jag kommer sakna